Jag måste ju berätta...
Så kom då dagen som jag både har haft ångest inför men ändå väntat på. Jag talar om min 60-årsdag. På något vis har jag känt att den är en slags milstolpe för mig. Att jag liksom måste komma förbi den på något vis. Ångesten jag känt inför denna dag har inte med själva åldern att göra. Jag har verkligen ingenting emot att fylla 60 år. Tvärtom. Det känns som att jag står på en bra plats i livet just nu. Nej, ångesten har väl mera varit för att den dagen kom så olämpligt på något vis. Jag kände mig trött, pank och sliten. Och fast jag fått ett jobb nu så har jag inte hunnit få någon lön än. Och min rygg gillar inte riktigt att jobba än.
Så tankarna har snurrat: Hur ska jag orka planera den? Hur ska jag ens ha råd att ha en 60- årsfest? Och oftast när jag känner stress och ångest inför någonting så har jag en liten tendens att jag liksom stoppar huvudet i sanden och låtsas som ingenting. Jag tänker, att det där tar jag sen. Jag liksom förtränger hela saken. Men jag insåg ju att en 60-årsdag kan man ju inte bara förtränga. Den måste planeras i flera veckor innan 😳 Och det där med att planera är inte riktigt min paradgren. Så ja, jag hade verkligen ångest inför för denna dagen. Men vad är ett problem om det inte går att lösa?
Så en dag kom ångesten över mig fullkomligt. Hur skulle jag få ihop allt det här? Jag fick panik och satte mig och grät i soffan. Det var ju inte riktigt så här jag ville att min 60-års dag skulle bli. Plötsligt kände jag mig så liten och ensam på något vis. Jag kände mig otillräcklig. Jag hade faktiskt för några år sedan redan börjat att planera lite inför den här dagen, jag hade till och med börjat att samla ihop lite pengar på ett konto. Men dom pengarna var jag ju tvungen att använda när jag flyttade. Jag hade ju inget jobb och inga pengar.Mina "60årskalaspengar" blev en av mina livlinor. Och det var ju bra, men nu var de ju borta. Jag fick lite kris då och där. Hur hade mitt liv kunnat bli så här? Jag kunde knappt andas. Men så pratade jag med min dotter och hon säger: Mamma, du kan luta dig tillbaka. Vi barn fixar detta till dig. Du behöver inte tänka eller göra nånting!
Och plopp... så släpptes en stor sten från mitt hjärta. Problemet var löst, fast jag löste det inte själv. Men det löste sig. Och vet du, jag sade inte ens emot. Jag kände bara en sån enorm kärlek och tacksamhet. Mina barn, de som gör mitt liv värt att leva 🥹 Mina älskade ungar. Jag kunde pusta ut och livet blev plötsligt ljust igen. Och de hade mitt fulla förtroende. Jag kunde tryggt luta mig bakåt i soffan och torka mina tårar.Och plötsligt kom dagen med stort D. Min moster, mina bröder, svägerska och brorsdotter kom hit redan på fredag. Och lilla Rocky såklart. Voff! På lördagsmorgonen när jag vaknade sitter det några mystiska lappar på garderobsdörren med lite information om den kommande tagen. Typ: Sätt på dig denna klänningen... osv. Sen kom det en taxi och hämtade oss. Och den körde emot den plats där min 60-årsfest skulle äga rum. Jag hade önskat att vi skulle vara hos min äldsta son. Och så blev det. Utanför sken solen som aldrig förr. Jag kände redan i taxibilen att det här skulle bli en toppendag.
När jag väl kom fram så kom mitt ena barnbarn fram och hämtade mig och ledde mig till köket. Och där stod alla i min stora familj och sjöng och hurrade. Och nästan alla hade häxhattar på sig. De hade fixat ett häxkalas! Ja, du läste rätt. HÄXKALAS!!! De hade gjort om hela köket till ett magiskt rum. Där fanns magiska flaskor och brygder, tarotkort, svarta ljus, mat, häxtårta, spindelväv å massa annat hokus pokus. Det var såååååå häftigt. Jag tappade nästan andan. Ja just det, de hade satt på filmen HocusPocus i bakgrunden. I loved it.
Sen efter ett tag så ringde det på dörren. Då står min älskade vän AnnSofi där, och Janka såklart med gitarren. De hade åkt ända från Värmland bara för att fira mig. Underbart. Tusan vad glad jag blev. Vi fick såklart tillfälle att sjunga några gamla godingar. Ja, jag skulle kunna berätta så mycket mer men då skulle detta inlägg aldrig ta slut. Det var en fantastisk 60-årsfest. Den här dagen/kvällen kommer att finnas som ett lyckligt brus i mitt huvud en bra tid framöver. Tänk alla som kom, (vissa var tyvärr sjuka och saknades). Tänk allt de hade fixat för lilla mig. 🥹 Vilka jäkla fina ungar jag har. Kristina, Lovisa, Ludvig och Gustav...som jag älskar er ❤️ Och mina underbara svärdöttrar. Min svärson. Mina barnbarn...
Och min stora familj. Jag är såååå lycklig över min stora fantastiska familj. Mina älskade barn och barnbarn. Mina nära och kära. Tack för att ni finns. 😘 Och så glad att min älskade vän AnnSofi kom så vi fick sjunga lite. Och tack för alla fina presenter. Alltså jag fick fantastiska presenter. Men det tar vi vid ett annat tillfälle. Hursom. Jag älskade allt!!! Jag är nog världens lyckligaste 60 åring. 🥰 Tack! Tack! Tack! Jag önskar det vore lördag och min 60-årsfest idag igen och igen och igen... 🥂Massa kärlek 💚 Puss och kram
