Igår var jag ute och åkte buss i stora staden. På riktigt, jag kände mig som ett litet barn. Mitt huvud snurrade som en elvisp. Det är nu jag inser hur nära jag har till allting. Jag älskar Stockholm. Jag passade även på att åka tunnelbana. Fast jag måste erkänna att jag hellre sitter på en buss. Men tunnelbanan går ju såklart mycket fortare att åka. Bussen som går från Gärdet åker in till City på typ 15 minuter. Och om jag tar tunnelbanan tar det bara 5 minuter. Alltså det är ju inte klokt. Kan ju säga att jag planerade in några stadsbesök framöver. Ser fram emot att åka in till stan för att fika eller ta ett glas vin. Eller att gå på museum. Man behöver inte tänka på att parkera bilen, utan det är bara att kliva av bussen och gå dit man vill. Hur lyxigt som helst, i alla fall för mig som inte kunnat göra det på så många år. Och där jag bodde förut var jag tvungen att ta pendeln som tog över 35 minuter för att åka in till Stockholm. Om man inte tog bilen in såklart. Det kändes alltid bökigt att åka in till stan och leta parkering. Och pendeln är inte speciellt trevlig att åka heller tycker jag. Då är det mycket trevligare att sitta i en stadsbuss och kika ut genom fönstret. Det passar mig perfekt.
Ja, gårdagen var ett äventyr vill jag lova. Har ju inte varit ute och rört på mig på det sättet på många, många år. Det kändes underbart faktiskt. Men jäklar vad trött jag var när vi kom hem.
Men förutom det, gick allting smärtfritt. Ingen värk i ben och rygg. Dessvärre blir jag fortfarande väldigt trött i min rygg. Jag måste verkligen träna upp den. Men det är skillnad på att ha ont och vara trött. Och snart har jag tränat upp mina ryggmuskler igen. Och då kommer det bli många statsbesök. Hursom, här är i alla fall ett litet smakprov av bilder som togs igår.
Ja, det är lite konstigt hur saker och ting kan förändras i livet. Jag som aldrig varit en statstjej tycker nu att staden är helt ok. Jag som alltid velat bott i en stuga i skogen har helt släppt den tanken. Jag känner mig inte alls trygg i det längre. Och när min son för ett halvår sedan sa att han kanske kunde fixa en lägenhet på Gärdet höll jag på att ramla baklänges: Aldrig i mitt liv! Tänkte jag då och det kändes som att det var världens ände. Men så kom det sig att jag ändå hamnade här och det är nog det bästa som kunde hända som det känns just nu. Skit finns överallt, men just här där vi bor är det väldigt lugnt om kvällarna. Och jag känner mig faktiskt riktigt trygg i min lägenhet. Trots allt elände som hänt, känner jag stor tacksamhet för universum och livet. Och jag känner att detta bara är en början av någonting större som är på väg in i mitt liv.
Massa kärlek 🦋 Puss och kram
👍Fina Lovisa ❤️