Idag är det verkligen ett riktigt ruskväder utanför mitt fönster. Men vet du, jag älskar det. Jag är en riktig höstmänniska. Min moster Eva har precis varit här i några dagar och hjälp mig att röja lite bland kartongerna. Jag är nämligen värdelös på att röja och rensa. Fort jag öppnar en kartong blir jag alldeles blockerad och vet inte riktigt vad jag ska göra av allt. Jag blir alldeles snurrig i huvudet. Och är det någonting jag har svårt för så är det att kasta saker. Jag är en riktig samlare och har samlat på mig ganska mycket saker genom åren. Och det märks nu när vi packar upp kartongerna. Min moster har haft att göra kan jag säga.
Det har varit mysigt att ha henne här men dagarna har gått fort och idag åkte min moster hem och jag följde med henne ner till tunnelbanan. Det hade inte hänt för en månad sedan att jag hade kunnat följt henne dit. Så då passade jag på att gå en liten promenad och fotografera lite. Alla dessa vackra färger som naturen klätt sig i är fantastisk. Och det är faktiskt riktigt fint runt där jag bor. Massor av vackra träd och växter. Nära till city och nära till naturen. Jag trivs verkligen här.
Detta väder är perfekt nu när jag behöver ut och gå för att träna upp min rygg och kondis. Jag kan ju säga att jag överhuvudtaget inte har någon kondis alls och blir trött på en gång. Så nu stannar jag inte för att vila för att jag ont utan nu är det för att jag blir så jäkla trött. Pust och stön liksom. Jag står där och hänger över såna där elskåp. 😅 Men tids nog kommer jag ha tränat upp min rygg igen. Jag tycker dock fortfarande det känns märkligt att kunna gå ut och gå bara så där. Helt utan smärta. Och det som har känts som flera 100 mil förut är bara några futtiga 100 meter nu. Men om man har haft så ont i ryggen som jag hade, då kändes varje meter som en lång evighet. Bara att gå och tända eller släcka en lampa här hemma kändes som en lång och smärtsam kraftansträngning. Så ibland blev det så att jag låg där i ett mörkt rum, eller så fick jag ligga och sova med lampan tänd. Jag gjorde allt för att slippa fast det bara handlade om någon futtig meter. Det är ingen som fattar hur ont jag verkligen har haft emellanåt. Men nu är det nya tider. Och jag fattar inte att jag inte opererade mig för längesen? Jag fattar verkligen inte det. Då hade jag sluppit all denna värk och vånda i alla dessa år.
Nu har jag verkligen ingen värk längre. Men jag är såklart väldigt stel i kroppen. Jag menar, jag gör ju inga volter precis. Och efter har ätit massa smärtlindring i flera år så tar det såklart tid för kroppen att vänja sig av med det. Och jag känner hur jag helt plötsligt har ont på andra ställen som jag inte har tänkt på förut på samma sätt. Men jag tror på att kroppen kan hela sig själv utan smärtlindring. Och lite ont och skavanker får man nog räkna med att ha, man är ju inte ung längre. Jag erkänner att jag ibland känner mig som typ 100 år, speciellt när jag varit ute på en promenad. Då känns det verkligen att jag lever. Men detta är ju övergående. Men då slänger mig i soffan och chillar lite.
Nu när det är oktober månad betyder det att det är halloweenmånad för mig och Lovisa. Vi älskar båda denna tid med tända ljus och pumpor. Lovisa har redan småpyntat lite med läskiga lyktor och pumpor. Jättemysigt. Och Eva hittade en och annan halloweenpryl i kartongerna. De ska vi snart ställa fram. Just nu står de i samlad trupp på ett skåp. Allt har sin tid. Men vi har fått det riktigt höstmysigt här hemma. Och jag lovar att det kommer att bli mera bilder på vårt höst och halloweenmys framöver. Jag menar, idag är det 21 dagar kvar till Halloween.
Massa kärlek 🦋Puss och kram