lilithahex.blogg.se

Kan hända att jag har världens tråkigaste liv just nu. Jag går bara här hemma och träffar inga människor, förutom Lovisa då. Men så är det ju när man är nyopererad. Jag är lite rädd för basselusker. Jag vill inte bli sjuk just nu. Det är väl tur att jag har Lovisa ändå, för då känner jag inte av ensamheten alls. Jag kanske inte alls hade varit lika kaxig om jag hade bott här ensam. 😅 Men nu går jag här hemma och samlar kraft inför kommande tider. Och det som kanske inte syns jobbar i det fördolda. För ni ska inte tro att jag bara sitter i soffan och rullar tummarna. Näää, jag pillar mig i naveln också... Just nu är jag ganska nöjd med tillvaron. Känner mig dock lite trött efter operationen men det är ju inget konstigt med det. Tröttheten efter en operation kan hålla i sig ett par veckor. Så det är bara att sätta sig ner i båten och gilla läget.

Det händer inte så mycket och ibland känns det som att det enda roliga jag har är att laga mat och äta. 😅 Och jag erkänner, Jag älskar att äta. Men nu för tiden lägger jag mer fokus på vad jag stoppar i mig. Jag är fortfarande på väg ner i vikt. Och något som jag tycker är skönt är att jag kan leva och göra vad jag vill med mina dagar. Det ger kanske inga pengar, men det är en lyx jag verkligen uppskattar. Pengar är ju inte allt säger dem. Och jag vet att det kommer att lösa sig det där med pengar. Det var som när jag satt i huset och kände att det kommer att lösa sig, jag kommer att hitta någonstans att bo. Jag trodde verkligen på det jag kände. Och idag sitter jag på Gärdet med ett förstahandskontrakt. Gå vidare förbi gå, liksom. Det är så mitt liv brukar vara. Jag brukar få det jag vill även om det är lite skit på vägen dit.

Ibland plockar jag fram mina pärlor och skapar armband. Detta är också något som jag uppskattar väldigt mycket. Skapandet ger mig ro i själen. Min kropp och själ har fått jobbat mycket de senaste åren. Likaså min hjärna. Min sköra hjärna. Dags för dem att få vila och återhämta sig. Att hela en skadad kropp tar tid. Man kan säga att jag är lite vingklippt. Och det tar tid för vingarna att växa ut igen. Men smärtan är borta och livet kommer sakta tillbaka igen. Ibland känner jag vibrationerna, att jag är på väg mot rätt frekvens. Jag måste ge det lite tid bara.

Någonting hände och sen den dagen kommer inget bli sig likt igen. Men jag gråter inte längre och sorgen jag känt inom mig har börjat förändrats. Jag har förstått att ett bittert hjärta skadar mig mer än det skadar andra. Jag kan ändå inte förändra det som redan har skett. Jag kan bara se till så att det inte händer igen. Jag har överlevt. Nu vill jag leva det liv som är bra för mig. Jag vill bli lycklig på riktigt. Jag säger inte att jag kommer att vara lycklig hela tiden för det. Men jag kommer utgå ifrån att allting löser sig. Och de mål och planer jag har ska jag fullfölja. Jag vet inte än hur det ska gå till. Men jag tror att vi inte alltid behöver veta det. Ibland hamnar vi på rätt frekvens och livet liksom levererar ändå. Men vi måste ha mål och planer såklart, så att livet vet vad det ska leverera. Men just nu jobbar allt i det fördolda. Än är tid kvar för återhämtning. Än är tid kvar för mig att hitta min egen plattform. Och tid kommer det att ta. Vissa dagar är bättre än andra. Men efter att det har gungat ganska rejält under mig den senaste tiden känner jag att det börjar på att stabilisera sig. Och det känns fantastiskt. Hösten är på ingång. Livet är här och nu. Nu ska jag gå och ta en rulltårtsbit.

Massa kärlek 🦋 Puss och kram