Att jag börjat blogga igen är på grund av att min psykolog tycker det. Anledningen till att jag går till henne är mestadels på grund av min smärta. Det var min läkare som skickade mig till en psykolog. Hon tyckte att jag behövde det. Hon tyckte att jag oroade mig för mycket hela tiden. Jag behöver lära mig leva med smärtan och jag behöver kontrollera mina orostankar.
Jag har ju någonting som kallas för GAD, generaliserat ångestsyndrom. Jag oroar mig alldeles för mycket i onödan. Och på grund av min smärta så blir jag trött och omotiverad. Och när jag blir trött och omotiverad kan det hända att jag inte tänker så klart varje gång. Tröttheten tar bort logiken. Och jag blir orolig och konstigt. Och när jag blir trött, orolig och konstig blir jag överkänsligt och gråter. Jag blir rädd för allting att tror att allting ska gå åt helvetet. Min hjärna skenar iväg helt enkelt och jag tappar förnuftet. Vem har sagt att det ska vara lätt att vara människa? 😅
Så då frågade psykologen om vad jag tycker är bortledande av mina oroliga tankar? Och då berättade jag att jag gillar att skriva och nämnde att jag har en blogg. Då tyckte hon att jag skulle börja skriva i den kontinuerligt. Lite för att avleda mina oroliga tankar. Vi får se hur det blir med det. Att leva med GAD kan vara komplicerat ibland. Oftast löser jag det med att hålla mig borta från sånt som gör mig orolig. Men det fungerar ju inte alltid. Ni kan ju tänka er hur orolig jag är fort min dotter är ute på galej? Ghaaa! Och sånt kan jag ju inte kontrollera om jag inte får låsa in henne på sitt rum. 😬 Just när det gäller min oroliga sida så måste jag säga att jag är skitjobbig. Men du som vet vad jag pratar om, vet hur jobbigt det kan vara.
Vad är då GAD? Jo, GAD är en form av ångest där man oroar sig väldigt mycket och ofta, även för saker som andra kanske inte tycker är så allvarliga. Oron är svår att kontrollera och finns där nästan hela tiden, ofta i flera månader eller år. Från chatGtP
Jag hade hoppas på lite regn i dag, men icke. Jag får lite ångest av denna värme. Så i morse låg jag kvar länge i sängen framför fläkten. Jag låg och funderade på vad jag skulle fixa till frukost som nu närmade sig lunch. Vi har lite tomt i kylskåpet just nu, men ägg och mjölk hade vi. I går blev det omelett så idag fick det bli plättar. Lovisa med pojkvän blev väldigt glada. Ett litet tips när man gör plättar är att använda sig av en sån där liten plastflaska som det har varit typ kebansås i. (Se bilden ovan.) Ett fiffigt tips jag fick från min svärdotter. När såsen är slut diskar man ur flaskan och tar bort klistermärken som sitter på. Sen tar jag en tratt och häller i smet i flaskan. Så himla smidigt och det blir mindre kladdigt. Och det blir lättare att få rätt mängd i plättjärnet.Så nu har vi suttit och tryckt i oss plättar med sylt och grädde. Tusan vad gott det var. Man blir som ett barn på nytt. Nu ska jag lägga mig i fläkten i ett tag. Sen kommer det några ICA kassar. Och det är välbehövligt för det är tomt I kylen.
Massa kärlek 🤎 Puss och kram
