Något som jag värdesätter väldigt mycket är att kunna dra sig tillbaka när jag känner för det. För det spelar ingen roll hur roligt det är, eller hur mysigt det är, så behöver jag gå iväg ett tag. Jag är väldigt social och kan vara väldigt pratig, men så tar det sociala batteriet slut och jag känner mig alldeles matt. Då måste jag gå iväg en stund. Som nu när jag är i Kristinehamn. Jag är här med mina bröder och min svägerska. Jag och min storebror bor i en liten stuga...med toalett. Min andra bror och svägerska bor i husvagn. Jag tycker husvagn verkar jättemysigt, men jag måste ha en riktig toalett. Det kommer aldrig att bli en campingtjej av mig.
Och idag har vi varit ute på en liten utflykt och käkat glass. Det var jättemysigt men såååå varmt, min hjärna pallar inte värme. Jag får nån slags soldemens. Jag tappar kraft, ord och viljan att gå. Jag ville bara åka tillbaka hem till stugan och ligga i min fläkt, vilket jag gör just nu.
Men det är alltid trevligt att träffa bröderna och prata minnen. För det gör vi alltid. Vi pratar mycket om pappa och mamma, och allt roligt och knäppt de har gjort. Jag kan ju säga att det blir väldigt flamsigt när vi umgås. Se bilden på bröderna här nedan. Vi blir verkligen som barn på nytt varje gång vi ses. Jag brukar tänka på det, att jag är så barnsligt på något vis, fast jag är 60 år. Ibland förstår jag inte ens att jag är 60 år, åren har gått så fort. Jag har ingenting emot att bli gammal. Men jag tycker det är synd att jag närmar mig döden. Har jag tur så kanske jag har 15 - 20 år kvar. Jag vet, man ska inte tänka på döden. Men på ett sätt är det ju bra, för jag brukar tänka så att det är därför det är viktigt att leva här och nu. Jag har inte tid med att tramsa bort livet. För jag har märkt hur fort det går, hur fort tiden går. Därför försöker jag nu att leva på det sätt som passar mig. Ingen ska komma och tala om för mig, hur jag ska leva eller hur jag ska göra. Och detsamma gäller ju mig själv, jag ska inte berätta för någon hur de ska leva eller göra. Var och en gör sina egna val. Ibland gör man dåliga val, och ibland gör man bra val. Man lär så länge man lever. Jag har dock bestämt mig för att jag ska försöka att bara göra bra val i fortsättningen. Val som känns bra inom mig. Val som gynnar mig och min framtid. Jag tror att det kan vara rätt väg för att uppnå inre harmoni.
Jag har många mål och planer i livet. Förmodligen kommer jag inte kunna uppnå allt. Men jag har många drömmar och drömmarna för mig framåt. Och om jag bara kommer halvvägs dit så kommer jag nog känna mig ganska nöjd ändå. Jag menar, då har jag i alla fall försökt. Förresten, jag har köpt en ny klänning med leopardmönster. Så nu har jag blivit tant på riktigt 😅 Jag tycker att alla andra är så fina i sina leopard kläder, men jag har inte riktigt känt mig bekväm i det. Och jag menar verkligen inte att leopardkläder enbart är tantigt. Min dotter har en leopardblus och hon är 18 år. Men ni förstår vad jag menar. Jag har kommit till den åldern då jag kan kalla mig för pantertant nu. Och det känns helt okej. Och jag måste säga att jag trivs väldigt bra i klänningen.
Massa kärlek 🤎 Puss och kram
