Oj, nu var det verkligen längesen som jag skrev i bloggen. Det är många som hört av sig till mig och frågat vad som händer? Och varför jag inte bloggat och inte är inne på fejjan så mycket längre? Men de har sina orsaker. Jag har helt enkelt inte orkat. Inte för att jag har mått dåligt utanför att jag har varit så trött. Ni som läst bloggen vet ju att jag fick ett jobbvick på en skola, och jag har typ jobbat där nästan varje dag sen 21 januari. Jobbet blev ju min ekonomiska räddning i livet. Och jag har verkligen hamnat på en jättebra skola. Jag trivs verkligen där. Men min rygg har inte riktigt gillat det här. Min rygg vill inte alls jobba på det viset. Just nu så känns det som att den inte vill jobba alls 😅. Men pengarna måste in, så jag har fått bitit ihop.
För det kan jag berätta. Att även om jag har trivs på skolan. Och även om det är kul att jobba. Så har det varit en kamp deluxe. Och jag vet inte hur många gånger jag har Kommit hem och lagt mig i soffan för att bryta ihop och gråta. Min rygg är inte på långa vägar rehabiliterad. Det har varit så jäkla tufft. Och ibland har det känts som att jag inte orkar mer. Livets små eländigheter har satt sina spår. Inte i min själ, men i min kropp. För det är ju så att trauman även sätter sig i kroppen. Jag önskar jag vore lika fykiskt stark som jag är psykiskt. Men jag jobbar på det.Min läkare har faktiskt skickat iväg mig till en psykolog, alltså för att hantera min smärta. Det kostar ju på att gå och ha ont hela tiden. Och även om operationen tog bort mycket av min smärta finns ju grundsmärtan ändå kvar. Den som gjorde att jag slutligen fick spinal stenos. Jag har ju även atros och diskbråck. Jag var faktiskt och gjorde en magnetröntgen för nån vecka sedan. Vi får se vad den visar.
Just nu sitter jag och flämtar hemma i lägenheten. Det är så otroligt varmt. Har precis varit i Leksand och hälsat på min son och hans familj. De tog sitt pick och pack och flyttade till ett stort härligt hus i Leksand. De ville komma bort ifrån storstadsstressen. Vilket jag tycker är väldigt klokt gjort utav dem. De bor liksom som i en Bullerby. Mycket vacker natur med en sjö intill.
Men det lyxigaste med huset är såklart poolen som de har. Det har varit så lyxigt att plumsa i den nu i dessa varma dagar. Och jag har verkligen plumsat ofta 💦Såklart är det tråkigt att de har flyttat iväg, men å andra sidan kan jag åka dit och vara ett par dagar när jag vill. Och då hinner jag rå om mina barnbarn ordentligt. Sen så har ju mina två andra barnbarn kvar här i Stockholm som jag kan hälsa på när jag vill. Jag måste säga att jag är lyckligt lottad. Jag älskar att vara farmor. Med mina barnbarn kan jag vara precis som jag är. Inget gör mig så lycklig, som det. 
Imorgon ska jag åka till Värmland och umgås med mina bröder. Det ska verkligen bli trevligt. Jag älskar nämligen att umgås med min familj. Jag har ju egentligen knappt några vänner. Jag har ju såklart min älskade vän AnnSofi. Mer än så behöver jag inte just nu. Jag har så fullt upp med mig själv och mitt liv, så jag hinner inte med så mycket annat. Jag behöver fortfarande landa i mitt nya liv. Jag behöver hitta den där inre balansen. Men jag känner att jag är på väg mot rätt fokus. Det gäller att ta en natt i taget. En dag i taget. Att andas på rätt sätt. Inte stressa. Inte övertänka. Allt löser sig. Allting har sin tid...Massa kärlek 🤎 Puss och kram
